Efter en riktigt härlig träff igårkväll med mina kommande klasskamrater slängdes man raskt tillbaka till verkligheten imorse när det var dags att säga hej då till den allra finaste av pojkar. Att det skulle bli svårt visste jag. Att det skulle bli förkrossande kom som en chock. Bomben small inte av vid 13-tiden som jag så väl planerat, den exploderade redan vid 8.
Bara att försöka ta nya tag nu, även om den där tjocka klumpen i halsen är jävligt svår att svälja ner. Bli bara inte förvånade om jag behåller honom här uppe nästa gång han kommer på besök.

Förutom att det dröjer sig kvar en enorm tomhet över lägenheten och framför allt hos mig så känns det skönt att skolan börjar imorgon. Tog nyss min första cykeltur till universitetet och besökte biblioteket för att få tag i lite kurslitteratur som jag troligtvis kommer att behöva den närmaste tiden. Hoppas bara jag förstått schemat rätt nu så att jag har lånat rätt böcker, men det får vi ju tro.

Nu ska jag ta och städa upp lite i mitt kära rum innan jag sedan beger mig bort till ica och inhandla dagens middag samt veckans frukost. Men efter gosses telefonsamtal nyss om att de missade det anslutande tåget till Stockholm kommer jag antagligen lägga mer fokus på att övertala honom tillbaka hit och fixa en flygbiljett åt honom imorgon än att tänka över om jag ska ha ägg eller gröt. Får se om han nappar...