Kom på mig själv med att ställa en fråga idag. Den ställdes av nyfikenhet och ren välvilja. Idioti kan man också kalla det. Det var först efter att jag inte fick något svar på den som jag insåg att jag redan visste svaret inom mig. Ett svar jag önskar att jag aldrig fått vetenskap om. Ibland kan de där små frågorna som man bara slänger ur sig utan eftertanke visa sig vara de där tunga frågorna som kan få magen att knyta sig resten av dagen. Jag går och lägger mig med en hårt knuten mage, 3 kvällen i rad, och jag ger snart upp.

 

Det finns inga svar på mina frågor som kommer att kunna tillfredsställa mig. Jag ska sluta plåga mig själv. Snart.